SkrivPuffs tävling "En konfliktfylld familj"
En konfliktfylld familj
Stina vaknade upp. Hon kände av gårdagens aerobicspass. Stina sträckte upp armarna över huvudet och gjorde lite gymnastiska övningar med benen, innan hon satte sig upp. Klockan var, som vanligt, alldeles för mycket jämfört med vad den borde vara. Ännu en snooze drog igång.
Stina förbannade att hon hade en så otroligt irriterande väckningssignal och påminde sig själv om att komma ihåg att byta den. Ungefär samtidigt, fast tio minuter tidigare, hade Leif vaknat. Han var Stinas pappa. Leif använde sig inte utav funktionen snooze. Han brukade säga att det var den dummaste uppfinningen någonsin.
Stinas och Leifs dörrar öppnades samtidigt. De stod nu mittemot varandra. Scenen var som tagen ur en västernfilm. Stina frös till is, Leif frös till is. De såg varandra djupt in i ögonen, kropparna spände sig. Musklerna var spända som fiolsträngar. Det ryckte i mustaschen på Leif. Läppen darrade på Stina. Kanske var det ett släktdrag som förts vidare från generation till generation. Varken Stina eller Leif hade noterat att deras läppar darrade vid spända situationer. Det gjorde de inte nu heller. Badrumsdörren var stängd, men olåst, vilket kunde avläsas på den vita skivan som syntes nedanför handtaget. Leif slängde en blick mot dörren, vred sedan tillbaka huvudet och intog en självsäker position. Stina höjde vänster ögonbryn. En gest som hon i smyg hade övat på vid sitt sminkbord. Skrattgroparna i Leifs ansikte tenderade att fördjupas, men bara en liten aning. Båda stod fortfarande blixtstilla!
Ute i köket satt mamman Karina. Hon hade stigit upp långt tidigare. Kaffekokaren stod och puttrade medan hon läste dagens tidning. I dagens horoskop kunde hon läsa: ”Friktion kan uppstå då olika intressen möter varandra, stjärnorna pekar till din fördel.”. En välbekant känsla infann sig i hennes kropp och sinne. Furustolen, med sin blå sittdyna, förflyttades sakta bakåt, sett från Karinas håll. De pälsförsedda tofflorna pressades samman och tjänade nu sitt syfte. Karina stod nu upp. Hon sträckte sig efter det halvfulla glaset med juice, som hon tidigare hällt upp. Juicen smakade surt, nästintill illa, tänkte hon för sig själv samtidigt som hon vände sig om. Luften, i köket och den angränsade korridoren som sträckte sig mot badrummet, fylldes av välbehagliga dofter från nybryggt kaffe. Doften spred sig till Leif och Stinas näshålor. Karina tog uppskattningsvis fyra stora steg i rask takt mot korridoren. Hon kunde skönja två gestalter i den mörka och något trånga korridoren.
Helt plötsligt var västernfilmscenen fylld av ännu en karaktär, Karina! Morgonrocken, som Karina bar, fladdrade runt hennes ben. Ytterligare fyra ben började röra sig. Alla de sex benen, som nu befann sig i korridoren, var i rörelse. Benen hade ett mål, samma mål! Stina skrek, Leif röt och Karina frustade. Karinas morgonrock svischade i luften precis framför de andra två figurerna. De var nu jämsides alla tre. Leif gjorde en sista ansträngning och kastade sig mot det guldfärgade handtaget. En millisekund tidigare hade Stina lagt sin lena hand kring handtaget. Badrummet var ockuperat och astrologin fick återigen bita i gräset!
