Utmaning 146 "Den blomster tid nu kommer"
Hade man tittat i ögonen på vakthavande befäl hade man sett rädsla.Vakthavande poliskonstapel Haraldsson gjorde allt vad han kunde för att placera sina mannar. Poliserna formerade sig, demonstrationståget kom närmare.
"ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA", skrek horden av människor. Det var inga vanliga skrik, man hörde den bakomliggande vreden och ilskan. "ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA", skrek demonstrationståget igen ännu högre. Nu var de bara några meter ifrån hela Närkes poliskår. Någon polis darrade, någon spände sig, någon tänkte på semestern. "OK, nu tar vi och lugnar ner oss lite här", skrek poliskonstapel Haraladsson, "ni kommer inte längre än såhär, bryter ni mot den regleverket åker ni dit på våld mot tjänsteman eller dylikt". Egentligen visste han inte varför de inte fick närma sig statsministerns bostad, han hade blivit tillkallad med så kort varsel att all information var knapphändig. "SNUTFITTA", skrek nån. Könsorden blästrade poliserna som tålmodigt stod med sköldar och batonger. Ett tiotal av de 100 demonstranterna började springa i klunga mot poliserna, samtidigt som resten av demonstranterna sjöng; "ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA" med en något mer dämpad ton. En polis svingade sin batong och det svischade i luften. Haraldsson tog sin megafon och skrek, "försök att lugna er lite, statsministern gör sitt bästa för det här landet". Eftersom Haraldsson var socialist tog det emot att säga den frasen. "Låt oss nu istället sjunga, den blomstertid nu kommer, det är ju så härligt vårväder.", sa Haraldsson i megafonen samtidigt som han tänkte på Birgit Friggebos utspel för nåt decenium sen.
Demonstranterna som inte var de värsta i sitt slag, förutom den där lilla utbrytargruppen på tio personer som mest var med för att ställa till med bråk, tänkte. De tänkte tyst och av någon outgrundlig anledning började nån att nynna, "den blomstertid...". Ytterligar ett gäng började nynna, tillslut så nynnade alla, "den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor". Haraldsson och hans kolleger blev chockade och han som tänkte på semestern tänkte nu på att han glömt sina barns skolavslutning. Alla poliser och alla demonstranter höjde sina röster och sjöng ut i vårens härlighet,
"Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud, skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång!"
"ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA", skrek horden av människor. Det var inga vanliga skrik, man hörde den bakomliggande vreden och ilskan. "ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA", skrek demonstrationståget igen ännu högre. Nu var de bara några meter ifrån hela Närkes poliskår. Någon polis darrade, någon spände sig, någon tänkte på semestern. "OK, nu tar vi och lugnar ner oss lite här", skrek poliskonstapel Haraladsson, "ni kommer inte längre än såhär, bryter ni mot den regleverket åker ni dit på våld mot tjänsteman eller dylikt". Egentligen visste han inte varför de inte fick närma sig statsministerns bostad, han hade blivit tillkallad med så kort varsel att all information var knapphändig. "SNUTFITTA", skrek nån. Könsorden blästrade poliserna som tålmodigt stod med sköldar och batonger. Ett tiotal av de 100 demonstranterna började springa i klunga mot poliserna, samtidigt som resten av demonstranterna sjöng; "ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA" med en något mer dämpad ton. En polis svingade sin batong och det svischade i luften. Haraldsson tog sin megafon och skrek, "försök att lugna er lite, statsministern gör sitt bästa för det här landet". Eftersom Haraldsson var socialist tog det emot att säga den frasen. "Låt oss nu istället sjunga, den blomstertid nu kommer, det är ju så härligt vårväder.", sa Haraldsson i megafonen samtidigt som han tänkte på Birgit Friggebos utspel för nåt decenium sen.
Demonstranterna som inte var de värsta i sitt slag, förutom den där lilla utbrytargruppen på tio personer som mest var med för att ställa till med bråk, tänkte. De tänkte tyst och av någon outgrundlig anledning började nån att nynna, "den blomstertid...". Ytterligar ett gäng började nynna, tillslut så nynnade alla, "den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor". Haraldsson och hans kolleger blev chockade och han som tänkte på semestern tänkte nu på att han glömt sina barns skolavslutning. Alla poliser och alla demonstranter höjde sina röster och sjöng ut i vårens härlighet,
"Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud, skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång!"
Kommentarer
Postat av: Elin
Vet inte riktigt hur jag skulle ta din kommentar ler Men hoppas så klart att det var possitivt.
Ja, man kan se texten på olika sätt. Och läser man dne så som du gjorde, så saknas absolut vampyren. det är så kul att se allas tolningar av texten.
// elin.
Postat av: karina
Din text gör mig nyfiken på fortsättningen. Med en sån tvär vändning i handlingen borde vi ju få veta vad som hände sedan. Det skulle säkert bli en bra novell för du har bra driv i texten.
Trackback
