Utmaning 146 "Den blomster tid nu kommer"
Hade man tittat i ögonen på vakthavande befäl hade man sett rädsla.Vakthavande poliskonstapel Haraldsson gjorde allt vad han kunde för att placera sina mannar. Poliserna formerade sig, demonstrationståget kom närmare.
"ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA", skrek horden av människor. Det var inga vanliga skrik, man hörde den bakomliggande vreden och ilskan. "ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA", skrek demonstrationståget igen ännu högre. Nu var de bara några meter ifrån hela Närkes poliskår. Någon polis darrade, någon spände sig, någon tänkte på semestern. "OK, nu tar vi och lugnar ner oss lite här", skrek poliskonstapel Haraladsson, "ni kommer inte längre än såhär, bryter ni mot den regleverket åker ni dit på våld mot tjänsteman eller dylikt". Egentligen visste han inte varför de inte fick närma sig statsministerns bostad, han hade blivit tillkallad med så kort varsel att all information var knapphändig. "SNUTFITTA", skrek nån. Könsorden blästrade poliserna som tålmodigt stod med sköldar och batonger. Ett tiotal av de 100 demonstranterna började springa i klunga mot poliserna, samtidigt som resten av demonstranterna sjöng; "ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA" med en något mer dämpad ton. En polis svingade sin batong och det svischade i luften. Haraldsson tog sin megafon och skrek, "försök att lugna er lite, statsministern gör sitt bästa för det här landet". Eftersom Haraldsson var socialist tog det emot att säga den frasen. "Låt oss nu istället sjunga, den blomstertid nu kommer, det är ju så härligt vårväder.", sa Haraldsson i megafonen samtidigt som han tänkte på Birgit Friggebos utspel för nåt decenium sen.
Demonstranterna som inte var de värsta i sitt slag, förutom den där lilla utbrytargruppen på tio personer som mest var med för att ställa till med bråk, tänkte. De tänkte tyst och av någon outgrundlig anledning började nån att nynna, "den blomstertid...". Ytterligar ett gäng började nynna, tillslut så nynnade alla, "den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor". Haraldsson och hans kolleger blev chockade och han som tänkte på semestern tänkte nu på att han glömt sina barns skolavslutning. Alla poliser och alla demonstranter höjde sina röster och sjöng ut i vårens härlighet,
"Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud, skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång!"
"ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA", skrek horden av människor. Det var inga vanliga skrik, man hörde den bakomliggande vreden och ilskan. "ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA", skrek demonstrationståget igen ännu högre. Nu var de bara några meter ifrån hela Närkes poliskår. Någon polis darrade, någon spände sig, någon tänkte på semestern. "OK, nu tar vi och lugnar ner oss lite här", skrek poliskonstapel Haraladsson, "ni kommer inte längre än såhär, bryter ni mot den regleverket åker ni dit på våld mot tjänsteman eller dylikt". Egentligen visste han inte varför de inte fick närma sig statsministerns bostad, han hade blivit tillkallad med så kort varsel att all information var knapphändig. "SNUTFITTA", skrek nån. Könsorden blästrade poliserna som tålmodigt stod med sköldar och batonger. Ett tiotal av de 100 demonstranterna började springa i klunga mot poliserna, samtidigt som resten av demonstranterna sjöng; "ROPEN SKA SKALLA, ALLA MOT ALLA" med en något mer dämpad ton. En polis svingade sin batong och det svischade i luften. Haraldsson tog sin megafon och skrek, "försök att lugna er lite, statsministern gör sitt bästa för det här landet". Eftersom Haraldsson var socialist tog det emot att säga den frasen. "Låt oss nu istället sjunga, den blomstertid nu kommer, det är ju så härligt vårväder.", sa Haraldsson i megafonen samtidigt som han tänkte på Birgit Friggebos utspel för nåt decenium sen.
Demonstranterna som inte var de värsta i sitt slag, förutom den där lilla utbrytargruppen på tio personer som mest var med för att ställa till med bråk, tänkte. De tänkte tyst och av någon outgrundlig anledning började nån att nynna, "den blomstertid...". Ytterligar ett gäng började nynna, tillslut så nynnade alla, "den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor". Haraldsson och hans kolleger blev chockade och han som tänkte på semestern tänkte nu på att han glömt sina barns skolavslutning. Alla poliser och alla demonstranter höjde sina röster och sjöng ut i vårens härlighet,
"Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna som räcker året om. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud, skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång!"
Utmaning 145 Skriv om en våg
Den var legendarisk, den var okänd. I folkmun kallades den "molti maxima". En gång vart tionde år när månen stod i ett speciellt läge jämfört med solen och ett annat gäng planeter, det var då som den kom, världens största våg. Tony och Stan hade längtat länge till detta unika tillfälle. De var mästare på surfing. Tony hade nyligen vunnit en stor tävling i surfing. Den vågen som var där skulle vart som en krusning i vattnet i "molti maxima".
"Nu bär det av mot Filipinerna", sa Stan till Tony samtidigt som han gjorde en slags dans.
"Ja nu jävlar", sa Tony och gjorde samma sorts dans.
Tiden var inne. Det var soligt och blåste rejält, alla surfares dröm. Klockan 15.00 låg Tony och Stan ute och guppade på sina surfingbrädor, det var bara några minuter kvar tills den skulle komma. Inne vid stranden började vattnet försvinna från stranden. Månen sög upp vattnet som en wettextrasa, vattnet pressades mot en ö som fångade in vattnet som ett U. Tony och Stan paddlade med sina armar allt vad de förmådde. Tillslut kom den, de paddlade ännu mer för att komma till toppen. De ställde sig upp och tittade ner mot avgrunden, vågen var cirka 40 meter hög. Ramlade man dog man. Stan ramlade. Tony surfade vidare och vågen blev bara brantare och brantare. Han var nu omkapslad av vatten, han kämpade sig framåt i tunnel. Det blev mörkare och mörkare, i slutet av tunneln av vatten såg han ljuset. Han ramlade och såg en annan tunnel med ljus i slutet, där stod Stan med sin surfingbräda.
"Nu bär det av mot Filipinerna", sa Stan till Tony samtidigt som han gjorde en slags dans.
"Ja nu jävlar", sa Tony och gjorde samma sorts dans.
Tiden var inne. Det var soligt och blåste rejält, alla surfares dröm. Klockan 15.00 låg Tony och Stan ute och guppade på sina surfingbrädor, det var bara några minuter kvar tills den skulle komma. Inne vid stranden började vattnet försvinna från stranden. Månen sög upp vattnet som en wettextrasa, vattnet pressades mot en ö som fångade in vattnet som ett U. Tony och Stan paddlade med sina armar allt vad de förmådde. Tillslut kom den, de paddlade ännu mer för att komma till toppen. De ställde sig upp och tittade ner mot avgrunden, vågen var cirka 40 meter hög. Ramlade man dog man. Stan ramlade. Tony surfade vidare och vågen blev bara brantare och brantare. Han var nu omkapslad av vatten, han kämpade sig framåt i tunnel. Det blev mörkare och mörkare, i slutet av tunneln av vatten såg han ljuset. Han ramlade och såg en annan tunnel med ljus i slutet, där stod Stan med sin surfingbräda.
