I Moslan's blickfång

Som vanligt att jag snoozat tre gånger för mycket och ögonen och hjärnan hade ett dåligt samspel. Jag ställde mig upp och började gå mot trappen. Kisandes försökte jag se vart trappan ner till köket började. Ledstången som jag så sällan använde fick nu känna på hur det var att bli använd. I köket satt mamma och läste tidningen och åt långfil med müsli, själv hade jag aldrig förstått tjusningen med långfil, jag tycker den bara är slibbig och lång. "Var du så här trött när du var i min ålder", frågade jag mamma som sken upp och svarade, "nej du vet jag har alltid varit morgonpigg, det är nåt man är bara tror jag", "typiskt" sa jag besviket och satte mig ner. Mamma tittade på mig, jag uppmärksammade inte detta då jag försökte få liv i mina ögon med ett par rejäla gnuggande, roterande rörelser med händerna i mina ögon. "Du har du sett vad politikerna nu ska göra" frågade mamma mig, "ööhm nej vadå" svarade jag medan jag tog tidningen. "Dom ska räta ut Klarälven" sa mamma, jag svarade, "okej, ööhm, va?". "Ja politikerna har kommit fram till att det bästa är ifall man rätar ut hela Klarälven" sa mamma med en underlig röst. Eftersom jag var nyvaken förstod jag inte först, men efter att ha tänkt lite ställde jag mig upp. "Det är ju helt jävla otroligt, dom kan ta mig fan göra vad som helst nuförtiden" sa jag lite halvhögt. "Tänk på ditt språk, unge man" sa mamma tyst. Mamma frågade mig vilket datum det var idag, jag svarade argt att jag inte hade en aning, medan jag läste den galna artikeln om Klarälvens uträtning. Det började bli dags för mig att cykla till skolan. Jag skyndade mig att äta min frukost som inte bestod av långfil. Efter att ha sätt på mig kläder och borstat tänderna skulle jag precis öppna dörren och sticka iväg så stoppade mamma mig och sa "Du är säker på att du inte vet vilket datum det är idag". "Nej, men du jag måste dra nu, hej då!" sa jag stressat. Mamma orkade inte hålla sig mer och ville inte att sin son skulle gå i ovetskap att det var första april och sade högt "april april, hahaha lurad". Jag förbannade mig själv och insåg hur dum jag var. "Fan i helvete" sa jag lågt, "språket" sa mamma högre.