Skriv om att stå ut
Jag mår alltid bra. Sådär euforiskt härligt som vissa bara upplever någon gång per år. Ingenting går emot mig. Inte ens datorn krånglar, och ifall den gör det; så spelar det ingen roll. Jag brukar predika mitt budskap varje torsdag förresten. Du kanske aldrig varit där? Då rekommenderar jag dig att komma till stortorget torsdag klockan tre.
Förra veckan predikade jag om hur härligt livet var. Jag började med min sedvanliga nakendans. Visst det skrämmer iväg en del, men det lockar andra, så det går nog jämt ut. Folk började samlas. Faktum var att det nog var publikrekord. Säkert över hundra personer. En del påstod att det var tvåhundra, men jag vet inte. Det är så svårt att förstå att dom vill höra på mig! Jag är ju bara jag. Men det är nog det som är grejen, efter vad jag förstått. Dom säger att jag står ut. Skiljer mig från mängden, sprider livsglädje. Och visst kan jag hålla med dom om att oftast då man hör någon i det offentliga rummet så är det mest ledsamheter. Man kan såklart inte hjälpa att man har haft ett jobbigt liv, det har ju redan skett. Men bara för att jag inte har haft ett jobbigt liv så behöver jag väl inte ha dåligt samvete för det?
